Om min Anorexia.
Som ni alla vet har jag tyvärr lidit av tränings anorexia, och det var bland det absolut värsta jag har varit med om i hela mitt liv. Det som utlöste min anorexi började med att mitt korsband i vänstra knät gick av under en fotbolls cup med A-laget 2006. Efter att korsbandet hade gått av började jag tränna för att kuna vara på plan igen så snabbt som möjligt, i början var det inget tvång att träna, det vart som en vana jag hade från innan, där jag tränade ganska mycket fotboll. Efter ett tag av hård träning och ganska mycket press på mig själv att komma tllbaka till fotbollen blev det bestämt av jag skulle operera knät. Efter mycket om och men blev det så och datumet blev 5 April. Den 1 April 2006 fick jag körtelfeber pga att jag hade tränat så mycket, så operations tiden på Sofiahemmet i stockholm blev inte av. Efter som man är sjuk får man absolut inte operera sig. Jag blev så otroligt ledsen att jag grät 2 veckor efter det. Vi fick till slut en tid hemma i Norrköping på vrinnevisjukhuset den 5 Juni, 1 månad senare än bestämt. Efter operationen gick jag på krykor i drygt 2 till 4 veckor, jag började träna igen på gymet en vecka efter operationen knäpp som jag är, men bara det jag kunde det vill säga över kroppen. När knät väl var så pass bra att jag kunde sätta i gång med konditonen igen började det lössas ut ordentligt. Under den tiden jag gick på kryckor och inte kunde utöva konditons övningar slutade jag för det mesta med godis och snacks. Där efter blev det tränings pass flera timmar om dagen, och jag kände genast ångest när jag inte fick utöva den dossen av träning jag kände att jag behövde. Depritionen började också sätta sina spår.  Jag slutade helt att träffa vänner och göra sånt som jag tycker är roligt. Jag slutade också med att klä mig snyggt och fixa i ordning mig som jag innan brukade. Jag gick runt i stora slappa kläder med en tung tränings väska på ryggen. Jag började också bli mycket mer ososial mot min familj och omgivningen. Jag tappade intresset för allt som jag alltid gillat, jag kunde inte heller sova om kvällarna. Jag grät varje dag och kände mig allmänt världelös. Mamma och pappa började inse att jag inte var som jag skulle, och en kväll i September berättade jag för mamma att jag inte kunde sluta träna. Hon blev genast upprörd och ringde BUP "Barn och umgdoms psyke" Vi fick komma dit men en gång och dom sa diräkt att det var till en början var en ätstörning. Min ätstörning var att jag var tvyngen att träna för att kunna äta. Mamma och pappa visste inte vad dom skulle tro efter som att jag åt så pass mycket mat. Men om jag då gämförde med hur mycket jag tränade så var det alldeles för lite mat. Mamma och pappa visste då inte att jag tränade så mycket som jag gjorde. Dom visste att jag tränade mycket, men inte så pass mycket. Det blev samtal varje vecka på bup, efter tiden vart det mer och mer tränig och där efter mer och mer ångest och tårar. Träningsdosen vart högre och matsossen mindre, och det innebar att jag gick ner i vikt. På bara några månader hade jag gått ner 10 kilo. Utligare fler kilo tappade jag. Bup bestämde att jag skulle läggas in på sjukhus i Linköping. Samma dag som det blev bestämt var jag tvyngen att åka till Vrinnevi sjukhuset för att få dropp, dagen därefter vart jag innlagd på sjukhuset i linköping. Det var hemskt. Dom tvinga i mig mat och det var förbjudet att överhuvudtaget ta ett steg själv, så jag blev rullstols sittandes under en tid. Min puls låg på 38 när jag kom in och min vikt låg på 42 kilo, vilket jag tyckte inte var så lite. Men mina hjärtslag hade försämrats otroligt mycket och min puls var riktigt låg. Jag blev allt mer deprimerand och bliv varje dag tvingad till medicin. Efter drygt en månad på sjukhus fick jag äntligen åka hem, vilket var lika pissigt det, mamma, pappa och bup hade koll på allt jag gjorde och allt jag åt. Jag fick inte ens stänga dörren när jag skulle gå på toa eller duscha. Efter drygt ett år efter sjukhuset fick jag börja klara mig själv igen, till en början gick det sådär, men till slut kunde jag kontrollera mitt tänkande. Idag lider jag fortfarande av deprition men är nästan helt återställd från min anorexia.

Det där var min egna text om min sjukdom, jag skulle hemskt hjärna vilja hjälpa andra tjejer och killar som lider av det här eller är på väg in i det. Försök att leva dagen som om det vorde den sista, det är mitt moto idag!




Om anorexia.
Anorexi är en psykisk sjukdom som oftast drabbar unga kvinnor i 12-18års åldern. Några få blir sjuka före puberteten men sällan personer över 20 års ålder. Genomsnittet för ”sjukdomsdebuten” är omkring 15 år. Flickor som pluggar mer och har högre krav på sig i skolan riskerar mer. Man har räknat ut att så många som 1 av 100 kvinnor lider av anorexi.

Anorexi sägs sitta i sinnet i huvudet - men påverkar kroppen. Sjukdomen får den drabbade att helt oförklarligt gå ned i vikt, så pass mycket att det kan leda till döden, så därför är sjukdomen väldigt farlig och kan ge men för livet.

En anorektisk person drabbas av så kallad viktfobi, det vill säga rädsla för att gå upp i vikt fast man är underviktig, därför får alla speglar i hemmet och omgivningen tas bort. Personen får helt enkelt en felaktig syn på sig själv. Den som är sjuk anser sig tjock i sin spegelbild fast hon eller han egentligen är sjukligt mager.

Anorexi betyder ”nervös aptit”. Detta stämmer inte riktigt, för aptiten finns där vid en viss tid, fast man inte kan tro det. Den drabbande bekämpar detta med allt större kraft och allt övergår till slut i ”självsvält”, eller rättare sagt, som jag nämnde ovan, i ”viktfobi”.

Vanliga kännetecknen för anorektiskt beteende är: undvikande och minskning av matvanor, lögner  ”jag har redan ätit”, kräkningar, laxermedelsanvändning och överdriven motion.

Tidiga signaler på Träningsanorexi
· Ökad träningsmängd, ofta kvantitetsmässigt i form av fler eller längre pass
· Menstruationen försvinner
· Ökad aktivitet inom andra områden
· Ibland är man av oförklarlig anledning lessen eller sorgsen- deppig
· Många och långa toalettbesök
· Rödsprängda ögon
· Problem med sömnen
· Huvudvärk- äter ofta Treo, Alvedon eller liknande
· Yrsel och svimningar
· Torr hud och torrt hår
· Förstoppning
· Frusenhet- går gärna omkring i stora och varma kläder
· Fixerad vid matlagning och vikt

Sanna åkte hem för ett tag sen, det har varit en väldigt trevlig fredags kväll med mycket prat och skratt, skönt att få träffa dig igen gumman. Vi såg på lets dans och käkade godis, synd bara att Elin Kling åkte ut, hon är otroligt söt och duktig.

Just nu ligger jag i soffan med mamma och ser på tv. Finns inte speciellt mycket att se nu på fredagskvällen. Jeppes match slutade för ett tag sen så nu borde han vara på väg. Fick sms av svärmor när matchen var slut, dom vann tydligen med 6-1 och lilla plutten min hade gjort ett mål förhoppningsvis "för mig" hihi. skämt och sido.

Hoppas ni har haft en bra fredags kväll, eller en bra början för den är ju troligt viss inte slut för vissa.
Jag har i allafall haft en mysig hemma kväll, och mer mys kommer det bli! (Y)   .... på återseende!

Idag har jag bara tagit det lugnt, myst lite med Jeppe innan han skulle åka och spela match i Mjölby.
Oh i kväll blir det en lugn hemmakväll hemma hos mamma med sanna. Vi ska se lets Dans och mys lite, alltid trevligt med lite besök, länge sen vi sågs också. Efter det blir det en dusch med lite rakning och hårinpakning och väntan på att Jeppis ska komma och sova hos mig.

I morgon var det planerat att åka till Linköping och kolla runt lite på IKEA men så blir det någ inte efter som att jeppe kommer hem så sent, så det får bli någon annan dag på lovet.  Vad ska ni göra i kväll?



en bild på mig och sanna för länge sedan!   puuuss

Godmorgon på er allihopa, jag har precis stigit upp ur sängen och ska snart börja fixa i ordning mig lite smått. För att sedan besöka skolan någon timme. Som jag berätta i går somnade Jeppe väldigt tidigt, och när jag skulle krypa ner brevid honom ligger han ut spritt med både armar och ben över hela sängen. Jag försökte knuffa bort dom utan att han skulle behöva vakna men nej det gick verkligen inte, så sådär låg han hela natten så jag fick ligga på kanten av min säng och var bara några centimeter från att ramla ner. skönt! Tack gubben (Y) . 

Nej nu måste jag springa in i köket och göra min lite frukost. Vi hörs senare, Ciaaao! 



Jag älskar dig ändå!

Dagen började klockan 10 med gympa, hade enbart en lektion idag skönt men det kändes också lite onödigt. Efter gympan drog jag Ninni Cassandra Mikaela och Nivvan ner på stan för att ta en fika (Y), mysigt! Det blev en hel del prat och skrattande. Fick även känna på världens vackraste bebis mage, och den sparkade som bara den. Åh blir förälskad i bebis magar, och speciellt nu när den äntligen har växt så otroligt mycket. Som alla redan vet är min kära vän cassandra gravid och jag är sjukt förväntansfull på att få se den lilla plutten. Vilket det inte bara är jag som är.

Efter en trevligt fika med mina kära vänner var det dags att dra sig ner mot bup, tråkigt. Men efter det blev jag hämtad av älsklingen och nu sitter vi hemma hos mamma och ser på OS. Eller rättare sakt han sitter och tittar, och jag sitter vid datan, som vanligt.

Det funkar tyvärr inte att lägga in bilderna från mobilden, så jag ska försöka med det lite senare igen.
Så nu bjuder jag på en bild på min rumpa så länge, yeep (Y) ..  Vi hörs senare älsklingar

Mina vackra trosor som jag fick av Jeppson i julklapp!

Förlåt ida att jag smygit mig in på din blogg. hoppas det inte gör något(a)

Är så glad att min idis är hemma igen:D och ärligt hur SNYGG är hon inte?????
SNYGG SNYGG SNYGGG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!;D


puss på dig min älskliiiiings tjej!/ towe

Egypten resan var helt fantastiskt, helt underbar! Världens bästa vecka med världens bästa älskling. Vi har bara slappat och latat oss hela veckan. Badat, solat, myst och ätit en heldel gott saker. Men tyvärr kan jag inte skriva så mycket i dag, för just nu sitter jag hos pappa och vi ska mysa och dricka kaffe. Vi hörs i morgon. ciao! puss

Nu börjar det verkligen närma sig och jag är super nervös.

Tack för alla fina kommentarer och alla som besöker min blogg, jag lovar att ni kommer få extremt mycket bilder och text när jag kommit hem. Bloggen är lite seg just nu när det gäller att uppdatera bilder och sådant, men känner att jag måste skriva hejdå ännu en gång! Det kommer bli lite ändring på header och allting på min blogg när jag kommer hem så jag får ännu mer besökare och läsare. Det är ju toppen kul att blogga när det går bra, great.
 
På tisdag när jag kommer hem fyller mamma 43, eller 42 nej oj hur gammal blir hon? hm 43 tror jag. Så får se vad jag hittar till dig där nere mammsen. Jag vet att du har börjat läsa min blogg, haha!

Min dag:
Skolan började vid tio, med matte prov. Det gick åt helvete som vanligt. Sedan fortsatte dagen med gymnastik vi körde skivstångs träning och jag känner att träningsverken spökar i både ben och armar.
Dagen fortsatte sedan med en fika med Towe, skit mysigt. Sista lektionen satt sedan igång. Oh Vid fyra hämtade älsklingen mig och vi åkte till forex och växla pengar, sedan har jag tillbringat kvällen med bowling och bloggande!

PUUUUUSS OCH ALL MIN KÄRLEK TILL ER MINA UNDERBARA LÄSARE!

Nu är jag just hemkommen från en bowling kväll, och vem tror ni vann då? Nej inte jag i allafall, haha! Men men det var i allafall skit roligt trots att jag inte vann.

Nu börjar jag bli riktigt nervös faktiskt, Planet går tjugo i åtta i morgon bitti mot Egypten. Och mamma berätta just att hon hade hört att det står vakter utanför hotellen med stora pistoler och vaktar, inte vet jag varför men det skrämmer mig. Man ska tydligen inte vara ute och springa på stan på kvällarna heller. Någon som vet någonting om det? Jaja annars får vi väl sitta på hotellet och ruttna varje kväll, det funkar nog det med! Ni får ha det så toppen bra här hemma i Norrköping alla nära och kära. OCH glöm inte att jag kommer sakna er. Ta hand om er alla och tänk på mig och Jesper när vi ligger i varsin solstol med en drink i handen! Många pussar och kramar från mig!

Bowling kväll!

Här kommer vi ligga i morgon eftermiddag och gotta oss, det ni!  Fint eller hur?

Hejsan idag är det Måndag den 8 Februari 2010 och klockan är 18.00. Det innebär att exakt om 8 och en halv timme sitter jag och Jesper i bilen på väg upp till arlanda. Det ska bli så sjukt underbart och mysigt! Nu känner man att nerverna börjar dra i hopp sig och att man blir mer och mer nervös för varje minut som går, åh kan inte fatta att vi ska åka i natt. Allting gick så himla snabbt liksom.

Väskan är i allafall fördig packad, bara lite små saker som ska ner. Den vart överfull som vanligt när jag packar, och allt kommer inte komma till andvändning. Men det är ju bättre att ha med sig för mycket än för lite, som man brukar säga. Det blir säkert toppen fast jag har glömt hälften hemma.

Vi hörs senare i kväll, ska hem till pappa och slänga i mig lite käk sen ska jag och Jeppe åka och spela bowling för att fördröja tiden lite. Vi får väl se vem vinnaren blir,vem tror ni? Haha. På återseende puss och kram! ciaaao.

Kreta 2009

 

Åh nu måste jag börja packa, kan inte fatta att det är i morgon natt vi åker. Ska bli så sjukt underbart och härligt. Bara lämna detta snöiga Norrköping. Men hm det är svårt att packa, vad ska man packa med sig? jah vi märker vad som är glömt när vi kommer fram, alltid är det något man glömt hemma.

Någon som har varit i Egypten? , Skriv och berätta gärna!

Hejsan alla glada! Nu är resan bokad och klar. Jag och Jesper åker till Egypten på tisdag klockan tjugo i åtta på morgonen så i morgon natt dra vi upp till Arlanda (Y) det ska bli super skönt och välbehövligt. Och ja e skit taggad. Mycket härligt med sista minutenresor. Tyvärr kan jag inte vissa er någon bild på hotellet just nu, för att jag får nämligen inte upp ving sidan, den är skit seg! Så jag bjuder er på en bild på Egypten. Greaaat!


    

åh underbart! (Y)

Sitter hemma hos pappa nu, jag jeppe och pappa har just sett klart på en film som jag och jeppe var och hyrde. Vi hyrde nämligen två filmer så snart ska vi sätta i gång den andra filmen. I dag har den blivit en lung dag, ingenting speciellt har hänt förutom att jag inte har någon mobil längre, det åkte som sakt nämligen ner i städhinken som var fylld med vatten. 

Förutom en icke händelserik dag, känner jag mig väldigt nere inte ens mina "lyckopiller" kan hjälpa mig lite på traven. Dåliga jag som inte kan vara glad fast jag mer än allt vill vara glad.. Men jag tackar min älskling som alltid finns!

Nu setts den andra filmen på, så nu säger vi hej och godnatt alla sötnosar. Ciaao

IdaStenberg

Bilderna från i går!