Jag är trött på allt och alla, jag lägger ner allt! Hopp och drömmar finns inte kvar längre.
Vart har allt tagit vägen? En som en gång hade allt, har inte länger någonting kvar!

Som i ett trollslag översköljs jag av ångest. Som av en våg kastas jag omkull av mörkret
och jag får svårt att andas. Paniken kryper i kroppen som tusentals skalbaggar.
Huden känns trång medan skalbaggarna fortsätter gnaga på min trasiga själ.
Tårarna brinner bakom mina ögonlock och inuti skriker jag i förtvivlan.